060311 avig och rät, gles eller tät

Köper stickade tröjor. Två för nittionio, nedsatt bara lördag och söndag. Resonerar såhär: nu har jag sparat sexhundra kronor och inte gjort av med hundra. Äger ett tjugotal stickade tröjor i olika färger och modeller. Tunnare och tjockare. Med och utan knappar. Jag har vita, rosa, mintgröna, svarta, gråa, blåa. Saknar en pippitröja i vitt, rött och blått. Saknar en lång, randig och tunn. Tänker inte en tanke på sommargarderoben. Vill inte tänka på för tunna klänningar och bara ben. Året om vill jag gömma mig i stickade, stora tröjor. Gärna försvinna i dem. Bli liten och mycket, mycket mindre. I min garderob tar de stickade tröjorna mest plats. De är min trygghet och mitt lugn. Någonstans, gömd längst in, ligger en bikini jag aldrig använt. Går det troligtvis att bada i en stickad tröja? Jag fungerar så, tycker om att inte visa så mycket hud. Kanske vill jag dölja huden för att det känns som om den ska spricka. Spricka som torkad lera. Känna hur mina svaga muskler och benknotor tränger igenom skinnet på armarna, benen. Hud som är för trång. Jag gör stickade tröjor till ännu ett skal, en mur. Någonting att gömma sig bakom. Går på Stockholms gator och hoppas att ingen ska se in, in igenom maskor och garn. Genom bröstkorg, ben och märg. In i hjärtat som slår tunga slag.

Mina tröjor är min skyttegrav.