Ibland skiner solen. Ibland regnar det. Ibland snöar det. Vissa nätter är det extra svårt att sova. Vissa morgnar börjar redan klockan sex trots att det är söndag och möjligheten att vila ut finns. Vaknar och kan inte somna om. Sängen är för stor, huvudet fullt med tankar, drömmarna kommer och går. Det känns som om jag ibland drömmer även när jag är vaken. Slumrar till, rör mig långsammare. Gör mitt bästa för att undvika tryckande folkmassor. Väntar in nästa tunnelbana. Åker samma väg nästan varje dag. Ibland struntar jag i att ens gå upp. Vissa morgnar önskar jag att jag hade stannat i sängen. Låtit dagen passera, jag hade kunnat stanna i min egen värld. En egen atmosfär. Ibland finns det ingen mening med att stiga ur sängen och brygga kaffe. Dricka två koppar för att klara av att gå ut.
Vissa morgnar känner man sig starkare än andra. Har en bra känsla i magen, fjärilar av förhoppning virvlar runt. Då är det lätt att stiga upp. Benen bär och hjärtat slår i precis, precis rätt takt. Det finns morgnar när kaffet inte smakar diskvatten och frukosten inte växer i munnen. Morgnar när solen skiner in genom köksfönstret och får mig att hoppas. Tro att allt kommer att bli bra. Tro att jag har en inneboende styrka. Han säger till mig att jag är starkare än jag tror. Jag tvivlar. Ändå försöker han ständigt övertyga mig. Kanske kommer den dag då jag tror honom. Kanske kommer den dag då jag kommer överens med min spegelbild igen. Kanske kommer juni och den dagen då jag rakryggad ska bära en vit mössa. Känna solens strålar värma mitt ansikte. Mina fräknar har börjat gro, framtiden växer ur jorden med dem.
Kanske kommer den dagen så småningom. Och den dagen börjar med en morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar