Mitt i alla tusentals tankar och känslor har jag glömt bort hur man formulerar en mening. Nuförtiden kan jag varken tala eller skriva. Inte heller berätta hur jag egentligen känner. Det är lättare att ibland ljuga ihop en historia än att säga hur det egentligen är. Mina meningar är halva. Det finns inga punkter i mina meningar, inga kommatecken, utropstecken. Bara mellanslag. Mellanslag och ord som hakar upp sig, jag stakar mig..
Inga ord vill lämna min mun i rätt ordning. De flesta vill inte ens trassla sig ur min hals. Det händer att jag inte svarar på frågor. Jag har så svårt att finna svar, en formulering som stämmer. Att jag fallit för hårt in i mitt eget huvud att jag inte kan forcera fram ens en stavelse eller två.
Inga ord vill falla ned på papper. De är gömda längst bak i ordförrådet och dörren in är gjord av betong. Orden har blivit stenar som faller till havets botten. De är för tunga för att bilda meningar, sånger och texter. Jag kan inte längre formulera en mening korrekt, jag kan inte förklara hur jag känner. Jag kan bara säga tack och förlåt.
Mina ord begärde skilsmässa och jag blev ensam, lämnad kvar. Ensam i tankar, lika förvirrande som tunnelbanesystem i en främmande stad. Mitt försök att formulera mig blir till sälta på min kind.
älskar dina ord
SvaraRadera