070411 vet inte vet inte vet inte

Det händer att jag skrattar. Ibland somnar jag tidigt och drömmer inga mardrömmar. Jag har tre dagar i rad vaknat och känt att det är okej. Det är inte bra men det är okej. Jag drar bort täcket från min morgonfrusna kropp och reser mig upp. Sätter fötterna i golvet och tar de sex stegen in i badrummet. Står i duschen och låter varmt vatten skölja över mig. Skölja bort den orena känslan jag bär inom mig. Dricker bara en liten kopp kaffe till frukost, äter knäckebröd. Det är allt jag får i mig. Timmen det tar att åka till skolan ägnar jag åt ingenting. Jag blundar men försöker att inte somna. I skolans korridorer går jag omkring, hämtar böcker, äter lunch, åker hem. Ute blåser det upp till storm och vinden ilar i mina ben. Stockholm är kallt och jag längtar härifrån. Jag har ingenstans att ta vägen.

Det händer att jag skrattar men ibland blir jag så fruktansvärt rädd. För att bli lämnad helt ensam och inte ha någon att prata med. Inte ha någon att träffa. Jag längtar efter människor som inte känner mig. Få någon annans perspektiv och låna lite styrka. Jag vill att de och ni ska hjälpa mig läka mitt hjärta. Hjälpa mig att våga känna någonting igen.