en månskära kommer sällan ensam
den är omgiven av stjärnor
i det oändliga svarta
virvlar de
mellan kometer och satelliter
ensamvargen ylar i natten
inga svar får den som inte
kräver dem
ett eko följer skogens ljus
där träden kastar skuggor
fläckar på marken
brus från sammetslena läppar
är en bok redan stängd
glömd förträngd
hamnar längst in i skåpet
ropet
från alla nattens djur
över dem vakar månen
lugna andetag och brinnande klot
fint
SvaraRadera