Kände du doften,
kände du doften av vår när du gick hem igår? Det är dammiga gator och fuktig luft, knoppar som snart kommer spricka. Det är min favoritdoft. Doften av vår. Blåsippor och vitsippor har slagit ut i skogsdungarna, gör marken vit och blå. Ingen kyla sticker i näsan mer. Vakna till fåglarnas sånger, de sitter i träden utanför fönstret. Deras lätta drillar väcker mig hoppfull.
Himlen är blå och vintern var aldrig här. Snön är ett minne blott. Klockan sju på morgonen är det redan tio grader varmt. Hela staden full med folk, söker solen och finner den. Fräknar framträder på runda kinder, smala armar blir brunbrända. Om kvällen skiner solen in mellan mina spetsgardiner, gör ljuset i rummet gult.
Hjärtat blir lättare när solens strålar värmer ryggtavlan. Små duster av vår möter trötta ansikten om morgonen. Låt oss säga såhär; det blir lite lättare för varje dag. Lite lättare när fåglarna kvittrar. Lite lättare när våren möter mig när jag öppnar porten. Himlen är färgad rosa om kvällen och det doftar av vår. Inget grus gör det svårare att gå, inga snöstormar i ögonen. Imorgon är ingen självklarhet men synfältet är åtminstone grönt -
inte vitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar