Du ringer. Frågar om jag vill följa med på en vernissage. En gammal skolkamrat. Från vilken tidsperiod vet jag inte. Du föreslår lunch, säger att du är lite småhungrig. Jag säger att jag redan ätit, bara för någon timme sedan. Att jag inte är hungrig. Jag ljuger inte. Du säger att vi kan äta någonting litet. Jag säger att det inte fungerar bra med tiderna, att jag ska in till stan senare ikväll och att det blir för kort om tid. Du frågar om studenten. Jag får ont i magen. Fjortonde juni. Ja, men bjud inte in någon till mottagningen bara. Jag vill att det ska vara litet. Vill inte se främmande ansikten i mitt hem. Du frågar varför. Jag svarar flyktigt. Säger att jag hatar min skola och att jag bara vill därifrån. Chockad säger du "låter det så nu?" och jag svarar att det alltid varit så men du har inte vetat om någonting. Jag börjar gråta. Du gör mig alltid ledsen. Jag vet att du inte menar att göra mig ledsen. Vi lägger på.
Går in i badrummet och nervösklipper mitt nackhår. Klipper snett. Klipper alldeles för kort. Jag skäms. Det hamnar små korta hårstrån i handfatet, över hela badrumsgolvet. Golvet jag precis dammsugit. Jag duschar för andra gången idag. Vill bli av med kittlande hårstrån på ryggen. Vill bli av med känslan av att inte vara ren. Morgonrutinen fastän klockan nästan är tre. Schampo, tvål, balsam. Låter vattnet rinna över mig. Känner mig inte ren. Duschar så varmt att min hud blir full av röda märken. Spegeln har immat igen, det blir varmt i hela lägenheten. Som feber i tapeterna. Egentligen vill jag röka cigarett efter cigarett i skuggan någonstans men jag vet att det inte smakar någonting. Min panna är varm men jag slår undan febertankarna. Ikväll ska jag träffa min bästa vän och få solen i ögonen, om än bara för ett litet tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar