120511 att få hundra ord på ett papper och bygga något nytt av dem

Det regnar inte. Jag gråter inte. Jag längtar bort från skolans korridorer och ord som gör ont. Jag bär drömmar. De är formade som moln. De är mjukare än päls. De skrämmer mig inte lika mycket längre. Jag bär inga orosmoln i min famn. Klockan tio på morgonen skriver jag det här i ett dokument på datorn.

bergets blommor skimrar i blått och rött
likt husen nedanför kullarna vid vattnet
och den ljungbeklädda marken;
vår skyddande mur
där vi valde att vara

året hade 366 dagar och om nätterna
gick en vakt med lykta längs vattnet och

gatorna strålade likt solnedgången
den grå asfalten var inte längre grå
den var röd
röd som eld och
rosorna -

rosorna du gav mig och jag
stack en av dem i håret
från den stunden
den korta sekunden
blev din famn min moriska mur
där vågar bergsblommorna slå ut
ditt hjärta slog och jag

vill

Men vad jag:et vill. Det vet jag inte riktigt.