Regnet klär mig bättre än tyget. Bättre än kashmir bomull angora linne. Dess outtalade vemod är en sorgedräkt. Jag bär ingen sorg, ändå söker sig regnet efter mig. Jagar mig längs långa gator och ned i djupa vatten. Gör mitt hår fuktigt, lockigt och mina kinder våta. Mina kläder färgas mörka och jag går i vattenpölar. Överallt vattenpölar stora som hav.
Består mitt hjärta av galenskap?
Är även din vardag grå och tung?
Tung som regnmoln på himlen.
Jag önskar att jag var bättre på att varva ned. Att jag någon gång skulle lära mig att andas. Låta regnet skölja över mig och låta det hända. Låta diafragman långsamt röra sig. Andning bör ske per automatik. Är jag kanske en delfin? Delfiner andas inte automatiskt. Därför kan de inte sova. Om de skulle somna skulle de drunkna. Vi drunknar inte om vi somnar tryggt bland våra lakan. När vi drömmer hinner vi vakna innan vi dör.
Över mitt huvud regnmoln,
tunga grå betongblock.
De följer mig vart jag än går.
Vad du är bra!
SvaraRaderafint skrivet.
SvaraRadera