220511 jag är värdelös på vardagar jag är fantastisk på helger

Klockan är fem på morgonen och solen har gått upp för längesedan. Den smyger sig in genom fönstren och berättar att det snart är dags att vakna. Vi har inte ens somnat. Vi ramlade in i en okänd lägenhet ungefär samtidigt som solen reste sig över Saltsjön. På golvet står okända skor. I träden utanför hör man fåglarna kvittra och brevinkast slå igen. Morgontidningen landar på hallmattan. Morgontidningen som ska läsas till morgonkaffet. Det är en soffa och rödvinsglas på soffbord och musik som bakgrundsljud.

och vi somnade nära
klockan halv sex på morgonen
när ska jag lära
mig att sluta hoppas på kärleken

När vi vaknar drar vi tröjorna över våra huvuden och sätter oss på en lika okänd uteplats. Vi röker en cigarett eller två. Vi säger inte så mycket. Ser på varandra. Dricker lite vatten. Ler ibland. Jag har inga glasögon på mig. Världen är suddig och skär i mina ögon. Vi har all tid i världen och molnen passerar i hög hastighet ovanför.

du är varm och feberyr
varje hjärtslag är tortyr

Vi tar sällskap till tunnelbanan. Jag luktar jord och hud. Allt är likadant som kvällen innan men precis tvärtom. Vägen hem är lång. Genom tunnlar, över broar, förbi villaområden. Några timmar senare åker jag samma väg igen fast i motsatt riktning. Musik ska lyssnas till och hela kroppen vill dansa. Jag går vilse i vimlet och finner en famn som jag senare förlorar. Nätterna är flyktiga och vackra. Hittar en annan och vi tar tunnelbanan tillsammans. Solen kommer snart att gå upp.