260511 du känner inte igen mig

Vi har förvrängt oss själva. Vi har blivit så annorlunda att inte ens vår spegelbild känner igen oss. Den ryggar tillbaka. Den är rädd. Vi blev några andra. Vi ville passa in. Bli en del av massan i juninatten. Vi ändrade våra skratt. Tränade bort våra dialekter. Jag -

är asfalten där du går
luften du andas
jorden där du står

men du känner inte längre igen mig. Hälsar inte när vi passerar varandra i Gamla Stan. Du är annorlunda nu och det är inte bara det att du har en ny frisyr. Den klär dig. Du ser vuxen ut. De ber om legitimation när jag köper cigaretter.

Jag låtsas vara vuxen. Ville alltid lämna barndomen långt bakom mig. I en gränd där den blir rånad och våldtagen. Där hör den hemma. Den är inte min. Jag låtsas. Jag låtsas för att det är vad jag kan bäst. Alltid ett nytt ansiktsuttryck. Alltid ett nytt skratt. Jag klär mig i någon annans kläder. Springer ett maraton i någon annans skor. Bränner varje bro jag passerar. Mina fötter fastnar i leran och jag ser, jag ser -

ingenting

Vi har förvrängt oss själva. Vi har blivit så annorlunda att våra föräldrar glömt bort våra namn. Vi blev några andra. Bara stjärnstoft i natten.