190711 om inte på en ö kanske iklädd paisley

Tänk om mitt lokalsinne var så dåligt att jag skulle tappa bort mig i skogen. Att jag inte skulle finna en enda stig tillbaka. Tänk om jag skulle tvingas påbörja ett liv mellan träden. Bygga en koja. Hitta en grotta. Gräva en grop att somna i. Eller. Tänk om jag skulle tappa bort mig på havet. Om min lilla eka skulle förlisa och jag skulle bli skeppsbruten. Som i en artonhundratalsnovell. Skeppsbruten utan mat och kompass. Hamna på en stenig strand och tvingas sova på klipporna. Höra hur måsarna skriker varje morgon. Tänk om jag skulle bli tvungen till att äta fisk. Nä. Då hade jag nog hellre ätit tång. Småsten. Destillera saltvatten för att inte törsta ihjäl. Och ingen, absolut ingen skulle kunna finna mig där. Kanske skulle jag kunna vakta en fyr eller helt enkelt sätta fyr på hela ön och brinna upp eller ner eller tvingas därifrån.

Nä. Jag önskar mig en egen liten lägenhet med en liten balkong. Där skulle jag sitta hela nätterna och röka cigaretter. Om jag tyckte om whiskey skulle jag självklart dricka whiskey. Iförd en paisleymönstrad morgonrock. Kanske ha en egen liten tomatodling i en blomlåda. Trädgårdssmultron och jordgubbar. Låta pelargonerna växa sig riktigt stora. Jag skulle se till att vattna dem flera gånger i veckan. Kylskåpet skulle vara fyllt av kikärtskonserver och vaniljyoghurt. Kanske en ost. Frysen fylld av bladspenat. I skafferiet bara kaffe och knäckebröd. Det behöver inte vara stort eller extravagant. Bara min dörr till en isolerad värld. Min värld. Där jag kan stänga in mig och stirra i väggen flera timmar i sträck. Utan att någon skulle klaga. Veta att allt jag gör är skräp och inte ens värt att läsa. För det mesta skulle jag inte ens ha musik på i bakgrunden. Jag skulle bara låta det vara tyst. Varenda andetag skulle höras. Varenda surrande fluga.

I den lägenheten skulle jag få vara livrädd på egen hand. Stänga in mig i tankarna om dig och mig och oss. Lyssna till ljuden från tankarnas slagfält. Se hur de en efter en höjer gevärspipan och siktar på varandra. Där skulle jag antagligen inte komma fram till en lösning. Men jag skulle ha tid att försöka. Jag skulle dricka av min whiskey och ta ett bloss på min cigarett. Kanske hälla upp lite mer, tända ännu en. Likt en detektiv skulle jag söka efter svar. Göra allt i min makt för att finna dem. Smyga längs korridorer och alltid välja den logiska vägen. Med ett mystiskt leende på läpparna.