en liten fågel i mitt hjärta sjunger om en oförklarlig hunger
aldrig vill den försvinna låta kroppen bli mätt
i artärerna pumpar blod som nästan börjar brinna var
ska man börja leta för att finna
någonting som får ett hjärta att vilja slå
när kommer ovädret sprida sig över himlen och
när kommer molnen falla ned på marken krossas
bli stoft och sprida samma doft som man kan andas in
efter regn när fukten stannar mellan grässtrån
hårstrån redo att förvandlas till vattenånga sånger
som bor i varenda lunga sånger
som alla kan sjunga och minnas
tillsammans en gång för alla
när ska jag falla stenhårt i marken och
känna hur det kan bränna under huden i tungan och
hur hjärtat slår slår slår hårt igen och i varje himlakropp finns
pulsen drömmen och strömmen
elektricitet i kedjan som binder oss samman
håller oss kvar vid varandra och
när fingertoppar snuddar en överläpp
kan varenda stjärna slockna för
den gnista som kommer att brista
lyser upp hela natthimlen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar