En längtan. En längtan efter löv som skiftar färg. Går från gröna till gula orangea röda. Låt dem falla till marken och blandas med lera. Låt dem falla ned på kullersten och kolsvart asfalt. Låt dofterna av regn jaga mig hem. Kanske behöver jag inte vänta så länge till. Jag har länge väntat på att solen ska gå i moln. Jag längtar efter att kunna andas klar luft igen. Alltid väntar jag rastlöst på nästa årstid istället för att leva i den som pågår just nu.
I Stockholms innerstad blandas fukten med avgaser. Den luften placeras i mina porer. I varenda fiber i tyget i mina kläder. Samma kläder som jag alltid bär. Med en ny årstid kommer nya möjligheter. En känsla av att det gått ett halvår. Mycket har hänt på ett halvår. Ännu mer har hänt på ett år. En känsla av att jag är på väg någon annanstans nu. En känsla av att det kanske är nu livet börjar. Låt världen läka (låt mig läka). Låt världen bli lugn igen (låt mig bli lugn igen).
Tills dess läser jag böcker. Möter nya människor genom litteraturen. Och för varje avslutat äventyr inser jag hur min kärlek till två pärmar fyllda med tusentals ord bara växer. När jag sörjer att jag till viss del tappat min sångröst och mina gitarrspelande fingrar tröstar jag mig med en bok. När orden inte vill komma till mig läser jag en rad eller två. Det får tiden att gå. Det är det enklaste sättet att fly härifrån.
Och snart är det höst återigen. En nystart. Att verkligen tänka att allt kommer bli bättre från och med nu. Att försöka ta sig i kragen och bli en bättre människa. En längtan. En längtan efter att inte bli någon annan utan ett bättre jag. Ett ärligare jag. Ett jag som vågar säga hur det egentligen känns.
Döm mig, glöm mig, dröm om mig. Låt färgerna i mig förändras likt löven på träden i skogen. Låt mina tankar bli klarare på samma sätt som luften blir om hösten. Låt tårarna falla längs mina kinder som regnet faller mot rutorna. Fyll händerna med jord och kom närmre.
Jag längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar