090811 midnattsblå rök

det känns som om mitt hjärta kommer att brista

vilken. sekund. som. helst.

den blå röken från min cigarett inhalerar jag

två gånger min andning är obalanserad och hela vägen hem

biter jag mig i läppen

hindrar tårarna från att komma

strömma som en flod längs kinderna ned längs hakan för

att landa på min bröstkorg där

den outhärdliga smärtan tomheten ensamheten

kommer ifrån fast

jag egentligen inte vet varifrån den kommer

från början



som en fågel landade den bredvid mig och nu

vill den inte lyfta flyga ifrån lämna mig

det är samma känsla som den känsla man bär

när någon dött men; vad jag vet

så lever ni alla än kanske



är det jag som inte längre lever



det regnar och det blåser

hela himlens tyngd mot mina axlar och jag

trycks ned hårt i mina skor som om

jag barfota står på grus och asfalt

mina händer vill inte sluta skaka

och lågan från min tändare

slocknar igen