måndag 22 augusti 2011

220811 vår egen otursdag



Den tjugoandra augusti alltid kommer ha en speciell mening i våra liv. Ett datum stenhårt inpräntat i våra tankar. Brännmärkta likt boskap. Tjugoandra augusti kommer alltid att vara vår egen otursdag. Vår egen fredag den trettonde.



Jag kan inte sova. Svag i kroppen reser jag mig ur sängen. Klockan är halv sex och jag minns vilket datum det är. Jag är ensam hemma och med stapplande steg går jag ut på balkongen. Sätter mig på golvet och tänder en cigarett. Ser hur solen sakta börjar gå upp. Askpelaren blir längre och glöden är det enda som syns genom den täta morgondimman. Jag tänker att jag inte är den jag vill vara. Jag förbannar hjärtat i mitt bröst som fortsätter att slå. Och jag vet nu, att de platser jag flytt till har gjort mer skada än nytta. Mitt hår byter färg. Jag berusar mig. Min blick söker golvet. Jag är rädd för att mötas, tvingas att känna, konfrontera.



För exakt ett år sedan satt vi under ett träd nere vid centrum. Mitt hjärta hade spruckit lite i sömmarna. Ditt skulle snart bli utslitet ur bröstet. Du visste det. Jag ville inte tro det. Våra världar skulle vändas upp och ned. Vi var maktlösa. Du rökte då fast du inte röker egentligen. Vi bestämde att det var okej. Tiden förflöt långsamt. Kropparna fyllda med sten. Bredvid oss växte högen med cigarettfimpar. Små pickande hjärtslag i bröstet. Som fåglars hjärtan slår, slog våra hjärtan då.



Du ringde mig på kvällen och grät. Jag sprang ned för trapporna och mötte dig. Dina känslor var tusen gånger viktigare än mina egna. Vi satte oss på en bänk och allt. var. åt. helvete. Solen skulle snart gå ned. Dagen därpå skulle jag börja sista året på gymnasiet. Du skulle välja att inte resa dig ur sängen. Den tjugoandra augusti förra året förändrades allt.
Mycket har hänt på ett år. Ändå, kan vi ibland känna hur det kändes då.



Idag känns varje hjärtslag. Luften är tyngre att andas. Men vi är fortfarande här. Under samma träd, vid samma centrum. Vi blåser ut samma cigarettrök idag. Fortfarande nära varandra. Märkta av den tid som passerat.

2 kommentarer:

  1. vanligtvis så brukar jag bara scrolla igenom bloggar för att se bilder. men här, här då fastnade ögonen på vissa ord och jag blir nyfiken och scrollar tillbaka för att läsa. väldigt fint.

    SvaraRadera