200911 mina läppar svarta av kol varje andetag lämnar märken

du är varm du bränns lämnar aska på min hud

mina tankar är på annat håll min blick möter hela tiden golv och när jag åker tunnelbana ser jag aldrig någon i ögonen jag knäpper händerna är knäpptyst vågar nästan inte andas för då kanske de tittar på mig jag vet att den äldre damen som satte sig mitt emot mig tittar på mig ibland hon har också händerna knäppta i knät hon pillar på sina naglar precis som jag och jag vet att jag fick en sur blick när jag inte släppte fram den ännu äldre damen när hon skulle sätta sig på sätet vid fönstret men såhär: jag vill alltid vara nära gången alltid nära dörren ifall jag skulle behöva fly därifrån ifall någonting skulle hända ifall det skulle bli ännu lite jobbigare att åka tunnelbana än det redan är och gud vad jag hatar rusningstrafiken och att jag måste färdas genom den varje varje dag till och från jobbet det är alltid en lättnad att gå av och då lyfter jag blicken lite höjer hakan en aning och går därifrån helt oberörd tänker att ingen såg hur hårt mitt hjärta slog i bröstet det kändes ända ned i magen armarna och kanske hördes det genom min stickade tröja och min ulljacka också men nej jag låtsas som ingenting jag har hela tiden tankarna på annat håll

ett solsystem får plats i din bröstkorg
oändliga och blinkande lyser stjärnorna upp din sorg

och jag försöker vara fokuserad på jobbet skriva in rätt siffror i rätt spalt och halvera momsen ifall det är en faktura från ett biluthyrningsföretag men det händer att jag glömmer när jag tänker på doften av någon annans hud eller när jag blundar och får svindel lyssnar ibland på musik och trummar tyst med fingrarna på skrivbordet märker det knappt jag bara gör det för mina tankar är hela tiden på annat håll och ska jag vara helt ärlig skrämmer det mig lite men jag försöker tänka att det är bra klart att det är bra att känna såhär att ibland bli lite varm pirrig tusen fjärilar i magen och snart kommer frostnätterna med kylan ingenting värmer lika bra som kroppsvärme och om man inte kände någonting vad skulle livet vara då

jag befinner mig i en återvändsgränd men jag kan höra
dina ord som viskas i mitt öra; varulvsmånen leder mig hem
i en dröm om dig