Det är en historia berättad tusen gånger. Inte kring lägereldar men kring matbord. I vårt hem. Min mamma har berättat den så många gånger att jag kan den utantill. Historien om när jag lärde mig läsa är inte lång men den är en del av mig.
Mina föräldrar läste mycket för oss som barn. Speciellt pappa, han jobbade mycket och till sent men oftast var det han som läste för mig och min bror. Vi kröp ihop alla tre i någon av våra sängar och lyssnade till sagorna han valde. Det var någonting vi fortsatte med även när både jag och min bror kunde läsa som ett rinnande vatten. Första gången jag hörde berättelsen om Harry Potter var det min pappa som läste den för oss. Till en början var jag skeptisk men när jag något år senare läste boken på egen hand föll jag handlöst in i den magiska världen. Och aldrig ville jag bege mig därifrån.
Vi hade någonting som kallades för Pixiböcker hemma hos oss när vi var små. Korta historier med färgglada bilder och finurliga titlar. Några av dessa lästes mer än andra. En av dem var Vem stoppar trafiken? som handlar om en trafikstockning. Till slut visar det sig att det var en cirkuselefant som orsakar de långa köerna.
Om jag inte minns helt fel så var det en Pixibok som blev min första litterära upplevelse. Mamma satt vid min sängkant och läste ur boken. Jag följde med i raderna och började läsa med henne. Först trodde hon att jag bara kunde hela texten utantill - efter att ha hört en historia ett tiotal gånger lär man sig orden. Hon slutade läsa. Jag fortsatte läsa. Jag läste tills boken var slut. Jag var fyra år gammal.
Från och med den stunden var jag förlorad. Förlorad i böckernas värld.
Alltså det här känns Väldigt konstigt, var till och med tvungen att googla för att få fram din blogg. Så pass länge sedan alltså.
SvaraRaderaMen jag ville egentligen bara säga att det var trevligt att träffa dig och din mamma. Du såg glad ut, det var fint.
Ta hand om dig.