101011 älskade djävla mamma

tar tillbaka allt jag sa
om att regnet är någonting underbart
isande faller dropparna knoppas
blommar ut i vattenpölar sjöar
hav av kyla
överallt där jag går

sjung en gammal sång
förnya orden låt dem klä min sorgedräkt
rädslan och oron som stenar
i mitt bröst

det är kallt nu
du är allt nu
naiv men den vackraste jag mött

du håller mig hårt och viskar
rösten hes det är tidig morgon
det ordnar sig
det ordnar sig

kanske kommer jag tro på de orden imorgon
men inte ikväll
om jag blundar bara
sjukhuskorridorer oändliga vita
hon passar inte in där med sina starka färger
det är inte hennes hem
min enda önskan: hon ska alltid finna hos mig

brygger kaffe om morgonen
bär in det till henne där hon ligger i sin säng
raklång suckandes ett leende syns svagt i ögonen

askan i henne skapade mig
hon är mitt hem
varmare än solen
efter ett iskallt regn