Flyttkartongerna breder ut sig och sakta packas livet ned däri. Väggarna blir tomma, bara krokarna sitter kvar. Bokhyllorna vinglar ensamma utan innehåll. De ser nakna ut. Som träd utan löv eller pojkar utan kläder. De blir skörare utan pärmar med sidor fyllda med ord. Viskar tröstande "snart är böckerna hos er igen".
På samma sätt står vi nakna när någonting saknas. En strumpa på ena foten eller vänner som flyttat iväg. Hjärtslag som var två som blev ett, att somna själv eller åka hem direkt efter jobbet och inte vilja något annat än ligga under täcket. Blunda, låtsas som om man inte finns. Känna gråten i halsen och tomheten som kryper längs ryggraden.
Hösten klär av oss kläderna fastän vi desperat drar halsduken hårdare kring halsen, knäpper alla knappar i den tjockaste jackan. Vi kommer alla stå nakna inför nyfallen snö. Det gör inte så mycket. Gåshud är inte hela världen och ingenting värmer som en annan naken kropp. Sök en, finn en.
Våga bli avklädd, livrädd. Våga gå ut barfota och lämna spår. Andas in doften av årstider som förändras och låt halsduken leva sitt eget liv. Låt de kyliga vindarna snudda dina axlar. Det gör inte så mycket. Ett hjärtslag blir två igen, vänner flyttar hem, strumporna finner varandra i tvättkorgen.
Om åtta dagar flyttar jag fast inte till en annan stad. Då ska vi måla väggarna i nya färger. Ställa böckerna på rätt plats igen men hela tiden veta; att vara tom, naken inför någon annan är inte hela världen.
jo. det gör ont och jag vill inte känna hjärtat slå i ensamt eko eller leta efter någon annans pupillbrunnar och märka att dom inte är här längre. (men det är precis det som är på väg att hända.)
SvaraRaderajättejättefint
SvaraRaderadu är så fin
SvaraRadera