051211 du öppnade buren och fjärilarna flög ut

igår återkallade du minnet av när du för första gången
tog min hand du sa
att jag klämde så hårt och jag svarade att jag aldrig
kommer att släppa dig den sekunden
i mörkret på en bar på södermalm förändrade mitt liv

det har nog gått tre månader nu
vilket datum det var minns jag inte men
vi tog tunnelbanan hem till mig på nattbussen
vilade jag mitt tunga huvud mot din axel
den kvällen den natten morgonen efteråt
vreds en liten nyckel om inuti mig
buren där fjärilarna fåglarna fjädrarna förvarades
öppnades och alla flög de ut
din hud blev i närmaste en besatthet
om nätterna handlade alla mina drömmar om dig

stryk min panna med dina läppar
torka bort en enstaka tår med din nästipp
hjälp mig undvika mörka fönster och hala gator
om jag inte är i skick att åka ensam
följ mig då hem
dra täcket över våra huvuden och värm mig
med din andning
det är så fruktansvärt kallt
låt din hand vila precis där revben möter höftben
där i gropen som blir när jag ligger på sidan
väck mig om morgonen i en viskning
lika nära som när sömnen föll